Moster!
Mys!
Ute snöar det för fullt och är svinkallt... Lite små kallt inne också, men snart kommer nog värmen upp...
Idag ska jag och Philip åka till stan och fika med Syrran och Linda. Najs! Igår var det lunch med Mathilda och Linnea. Var riktigt skoj att träffas igen!
Får se hur syrran mår idag då... Tycker lill kusinen kan komma till världen snart! Men nu är dt inte långt kvar! Ska bli så spännande att se vad det är för liten krabat=)
Nehej, ska ta och sätta på lite kaffe till älsklingen tills han kommer in från kylan!
Kyrkis
Natten har varit hyffsat bra inatt.. Lillen somnade runt kl 23 som vanligt efter en massa vaggande och mat... Sen fick han sova bredvid pappsen där han sover som bäst! Sov till kl 4 och fick lite mat.. Sen har han kinkat fram och tillbaka till kl 8 i morse... Så då gick vi upp... Självklart somnade han om igen vid kl 9...
Tänkte först hoppa över att åka på kyrkis idag efterssom han verkade så trött.. Tänkte jag skulle passa på att sova lite jag med, men ändrade mig i sista sekund!
Han sov som en stock när vi kom dit, men sen vaknade han till liv... Och oj vad mkt det var att titta på... Han var alldeles klarvaken och bara tittade på de andra barnen i över en timme... Sen blev det för mkt så då slocknade han igen... men kul att han var vaken och med en stund iaf... Sångstunden tyckte han om =) Då smilade han för fullt!
Åkte hem till mamma en stund efter och käkad lite lunch! Funderar på att ta med philip och skrållan ut på en promenad, så han får sova ute i vagen en stund... Ska bara hitta lite ork till det!
Imorgon ska vi inte till jobbet tillsammans med Jenny och Kicki och deras småttingar och hälsa på! kul att vi är tre stycken som fick samma år! inte för att jag har nån fast tjänst där... men det känns endå som jobbet fortfarande... Får se, kanske hamnar där till slut...
Sen är det dags för bvc besök i morgon! Ska bli spännande att se hur mkt han har gått upp nu! Tycker han känns mkt tyngre!
Så trött...
Idag var jag och syrran på barnloppis i gåvan! Det var större än jag trodde. Fyndade en overall till Philip och en del små leksaker för billig peng! Hittade även en baby monitor som vi pratat om att skaffa! Så jag är nöjd!
Nej, nu blir det soffmys med älsklingen en stund!
Lycka

Var bara tvungen att lägga upp den bilden! Det är allra första gången jag håller i Philip bara någon minut efter att jag vaknat efter operationen!
Trött, rörd och lycklig!
God morgon!
Philip blir bättre och bättre med nattsömnen! Visserligen somnar han ordentligt runt kl 23 om kvällarna, men sen sover han oftast till kl 4 eller 5 och vill ha lite mat!
Igår somnade han redan vid 20 klippet. Skönt!
Nu på morgonen vaknade lillen vid kl 8 med ett leende på läpparna, så det blev massa morgonmys i sängen för alla tre!
Nu sover lillen igen och jag tänkte ta mig en match med dammsuaren! Det behövs verkligen!
Sen ska jag försöka övertala syrran om att åka på barnloppis i morgongåva... Får se när hon vaknat till liv=)
Växer

Här är Philip bara 2 dar gammal

6 veckor senare...
Oj vad fort tiden springer iväg... Idag bli Philip 8 veckor! Han växer så det knakar! Bäst att passa på att njuta av bebis tiden! Snart är han stora killen!
Han ler numera mest hela tiden han är vaken, och har börjat fästa blicken ordntligt på saker! Nu börjar han hänga med lite=) Så himla mysigt!
Idag har vi en skön hemma dag! Jag har städat sovrummet, så nu får vi plats att ställa in vagnen och prova att han sover i den istälet för spjälsängen! Har provat ett par nätter nu då jag sovit hemma hos mamma att ha han i vagn om nätterna! Och han sover mkt bättre... När han vaknar till på natten så gick det att bara stoppa tillbaka nappen och ruska lite försiktigt på vagnen.... Sover han i spjälsängen eller i sängen hos oss så vaknar han typ en gång i timmen och är klarvaken!
Men han har nog vänt på dygnet den rackarn! För på dagarna sover han som en klubbad säl... inget går att väcka honom! Sen på kvällarna är han hur pigg som hellst fram till kl 23 - 00.....
Hur gör man för att vända dygnet hos en bebis egentligen?? Det kanske kommer med tiden!
Ikväll kommer äntligen Mats hem! Saknar honom så himla mkt den dagar han är borta och jobbar! Men nu är det bara några veckor kvar, sen får vi ha honom hemma hela vintern =)
Philip kommer till världen

En stolt pappa med en alldeles nyfödd Philip =)
det var Mats som fick den första närheten med Philip efter att han kom till världen! Jag var ju inte vaken efter operationen... Så medans jag sov och blev ihop sydd så fick Mats njuta av den allra första tiden med Philip utan mig... Där känns det att man gick miste om någonting stort!
Det hela började kl 4 på morgonen den 22/9. (min födelsedag) Vaknade och hade så konstigt ont i magen... Jag trodde först att det var magknip för att jag ätit något konstigt. Sprang på toa hela morgonen och mådde illa. Jag trodde att det snart skulle gå över... Men efter några timmar och det fortfarande värkte i magen började jag kolla tiden mellan "knipen" och det var exakt 6 min mellan varje! Då gick det upp ett ljus för mig, att det var nog riktiga värkarna som hade börjat! Jag var ju inte alls inställd på att det skulle starta just den dagen... Visserligen var det Bf den 24. Men jag hade ju varit inne på förlossningen dagen innan på kontroll pga havandeskaps förgiftning. Och då var det inga tecken alls att det närmade sig!
I alla fall så tog jag en lång dusch på morgonen för att underlätta värkarna som bara blev mer och mer starka. Det hjälpte en stund iaf... Vi bestämde oss för att avvakta ett tag och se hur länge jag stod ut och vara hemma.. Ville ju inte åka hela vägen till västerås för att sen bli hemskickade igen.. Och det var ju min födelsedag! Jag ville försöka knipa igen till efter midnatt iaf=) Så jag och bebisen skulle få en varsin dag!
På förmiddagen kom pappa och syrran med tårta för att fira mig.. Jag försökte hålla skenet uppe och inte avslöja riktigt hur ont jag hade... Pinade i mig lite tårta och försökte anda mig igenom värkarna... Efterssom jag inte hade så ont så jag inte stod ut så bestämde vi oss för att avvakta ytterligare... Jag hade ju sett kvinnor på tv med "riktiga" värkar som bara låg och skrek och tänkte att det var långt borta... än var det nog ingen bebis på väg...
Mats var ju hemma som tur var, annars jobbar han ju borta i veckorna. Men väldigt lägligt så hade hans maskin gått sönder och var hemma! Men han hade ju inte tagit hem sina grejer från husvagnen nere i Södertälje och en reparatör skulle komma dit den dagen och felsöka maskinen.... Så mitt uppe i allt bestämde vi oss för att åka ner dit och tömma husvagnen och kolla hur det gick för reparatören. Jag stod ju fortfarande ut med värkarna!
Men vi tyckte det var lika bra att ta med bb väskan ifall vi var tvugna att åka in till förlossningen under vägen...
Resan ner till södertälje gick hyffsat... jag andades igenom värkarna... men väl där nere så blev det bara tätare och tätare mellan värkarna.. Jag låg som en båge i framsätet av smärta! Nu var det ca 4 min mellan värkarna... Shit, nu kom paniken!
Packade snabbt ihop oss och åkte mot västerås! Ringde förlossningen och sa att vi var på väg.
Blev uppkopplad med ctg inne på förlossningen och fick ligga ett tag.. Värkarna blev värre och värre... trodde jag skulle tuppa av ett tag! Blev undersöt av barnmorskan... Hade bara börjat att öppna mig... knappt en cm! Suck! det här kommer ta låååång tid tänkte jag flera ggr... Det diskuterades om att ge mig en sovdos och åka hem och avvakta. Var bara tvungen att vänta på svaren på blodproverna. Havandeskapsförgiftning proverna... Jag hade ju så högt blodtryck och för mkt protein i urinen! Under tiden vi väntade på provsvaren kopplade de ctg igen och det blev byte av personal! Natt peronalen kom in och kollade kurvan... Den såg tydligen inge bra ut. Bebisens hjärtljus sjönk hela tiden. De provade att ge mig ett glas saft för att se om den piggade på sig. Jag fick byta läge och kolla om det var det som påverkade bebisen... Inget hjälpte. Till slut kallad de på läkaren...
Nu blev både jag och Mats väldigt oroliga... Vi såg ju på barnmorskan ansiktsyttryck att någonting var fel... de letade efter bebisens hjärtljud hela tiden, men hittade inte på det... Jag kommer ihåg att jag började gråta och kroppen bara skakade...
Läkaren kom in och skulle ta hål på hinnorna och koppla skalp elektrod för att se hjärtljuden bättre...
det gick knappt att få hål på hinnan och när det väl gick, så kom det inget fostervatten...
Elektroden visade fortfarande låga hjärtslag... runt 50 - 60...
Märkte på personalen att någonting var på gång....
Läkaren tittade upp och sa: Linda, bebisen mår inge bra, den måste ut nu!!! Vi kommer göra kejsarsnitt och det kommer gå fort! Du måste vara lugn!
Tårarna sprutade från mig och kroppen skakade ännu mer! Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv! Jag vet inte hur mycket tankar som hann snurra i huvudet på mig under de minuterna som jag rullades in till operationen. Jag ville ha Mtas med mig, men han skulle inte hinna byta om till op kläder.. Han fick vänta i ett rum intill och vänta på att ta emot bebisen när den kom.
Inne på op bordet låg jag och bara skakade... Hela kroppen hoppade säkert en halv meter över bordet.
Jag var livrädd att jag skulle vakna upp och någonting hade gått fel med bebisen... Då ville jag inte vakna minns jag att jag tänkte...
Men vad fort det gick att bli sövd... Kommer bara ihåg att de kopplade dropp och gav mig lustgas.. Sen var jag borta!
Nån timme senare började jag vakna till... Jag var helt borta, men minns att jag såg Mats med en bebis i famnen! Då kom lyckotårarna...! Jag fick honom på bröstet och de berättade att allt hade gått jätte bra och han mådde bara bra!
Den lyckokänslan går inte att beskriva med ord!!!
Efter den traumatiska kvällen på förlossningen så trodde jag inte att jag skulle må så bra som jag gjorde efter! Lyckan tog över helt!
Visst blev det en stor chock ifrån att inte alls vara inställd på att få barn just då till att helt plötsligt ha fått en underbar liten son!
Det var en liten kortfattad berättelse om hur Philip kom till världen!
Liten presentation
Det har ju hänt lite under de år som jag inte inte bloggat....
Jag har hittat mitt livs kärlek=) Bor ute på landet. (som jag sa att jag aldrig mer skulle göra)
Vi har även hunnit få en underbar liten son! Philip kom till världen den 23/9 2010.
Just nu är jag alltså mamma ledig. Annars jobbar jag som undersköterska i Sala kommun.
Ska försöka knåpa ihop ett inlägg om Philips födelse sen tänkte jag! Kan vara skönt att få skriva av sig lite efterssom det blev väldigt bråttom när han kom till världen.